När vi nu på Världscancerdagen 2026 reflekterar över cancervårdens utveckling samt vart vi är på väg, kan vi se att vi kommit in i en era av precisionsmedicin.
Utvecklingen av ”targeted medicin”, det vill säga mediciner som specifikt angriper överaktiverade signalvägar inom cancercellerna har gjort att för många cancerformer kan ”gasen” bakom cancerutvecklingen slås av och vi får en broms som i många fall kan stabilisera cancersjukdomen och hindra dess utveckling. Förståelsen av immunförsvarets roll och där tumörceller många gånger hindrar patientens immunförsvar, har lett fram till mycket effektiva läkemedel som blockerar tumörcellernas skydd mot kroppens eget försvar. Detta har gjort att många tidigare svårbehandlade cancerformer nu fått mediciner som kan vända sjukdomsförloppet, även vid mer avancerad cancersjukdom.
Och mer är på väg. Forskningen inom precisionsmedicin, tumörbiologi och kroppens immunförsvar gör att allt fler nya behandlingsmöjligheter är på väg. Cancerformer som för 10 års sedan var helt omöjliga att behandla kan idag i många fall botas eller i varje fall långtids stabiliseras. Denna utveckling är förstås mycket glädjande och hoppingivande. Vi måste dock samtidigt reflektera över att även om de nya behandlingsmöjligheterna är fantastiska, så för de med sig nya typer av biverkningar som det kräver kompetens och personal för att hanteras. Vi måste också beakta att allt eftersom befolkningen blir allt äldre och behandlingarna inom hjärt-kärlsjukdom blir allt bättre, så kommer fler och fler att drabbas av cancer.
I skenet av detta är det angeläget att arbeta preventivt med råd om kost och motion och fullfölja vaccineringar t.ex. mot HPV-virus, för att försöka minimera den ökning av cancer som vi ändå ser komma med en åldrande befolkning. Vi måste också utbilda och fortbilda personal för att möta framtidens Cancervård, där alltmer specifika, men också mer avancerade mediciner kommer utvecklas.
Med alla nya medicinska möjligheter behövs det också tid för etisk reflektion och tid för dialog med patienterna, så att behandlingarna används på ett personcentrerat vis. De nya möjligheterna skall vi ta tillvara men de får heller inte gå ut över att livets sista tid blir bunden till avancerade mediciner. Här krävs det klokskap, öppenhet och tid för samtal med patienterna. Vi ser en fantastisk utveckling inom cancervården-men för att ta vara på möjligheterna måste vi alla hjälpas åt.
