Efter att ha diagnosticerats med lungcancer i sent stadie arbetar Bo Erixon för att ge fler möjlighet till tidiga diagnoser och säkrare cancervård.
Det var i mars 2016 som de första symptomen kom. Bo Erixon skulle åka med familjen till fjällen på skidsemester när han märkte att han hostade blod.
Bo Erixon
Foto: Mari Erixon
– Det var inte särskilt mycket, och jag kände mig inte heller sjuk. Jag bestämde mig dock för att söka för det när jag kom hem igen, för att försäkra mig om att det inte var något fel. Så jag gjorde det, väl tillbaka hemma.
Stod på sig
Bo Erixon är 71 år och pensionär; han slutade jobba årsskiftet 2014/2015 efter en lång karriär som började inom sjukvården som sjuksköterska, tog vägen inom skolväsendet och som till slut landade inom IT som strateg och chef. Att han som en aktiv friluftsmänniska med ett antal maraton på sitt cv skulle drabbas av lungcancer fanns inte på kartan.
– Det var inte heller en diagnos jag fick med en gång. Efter ett besök på vårdcentralen och sedan en remiss till lungröntgen konstaterades att det antagligen var en långvarig förkylning.
En diagnos som de flesta av oss antagligen hade nöjt sig med. Inte Bo Erixon.
– Eftersom jag har en bakgrund inom vården vet jag att lungröntgen har sina begränsningar, så jag stod på mig och krävde att få en CT-röntgen, säger han.
Sjukdom med hög dödlighet
Datortomografi eller skiktröntgen som det också kallas återger mycket detaljerade bilder av kroppens organ. I Bo Erixons fall visade bilderna lungcancer i stadie tre till fyra.
– I stadie tre och fyra har cancern spritt sig så mycket att oddsen för att överleva i fem år är mycket låga.
Varje år insjuknar 4000 personer i lungcancer. Bara var femte patient med lungcancer överlever fem år, vilket till stor del beror på diagnos i sent stadie. Tvärtom innebär lungcancer i ett tidigt stadie goda chanser att bli helt frisk genom operation. Utmaningen är att symptomen i början är diffusa och svårdiagnosticerade, och det räcker inte med en vanlig lungröntgen.
– Den vård jag fått sedan min diagnos har varit fantastisk och jag är glad för all den expertis som hjälper mig att hantera min sjukdom, säger Bo Erixon som idag lever med sin cancer som en kronisk sjukdom.
Lungcancern måste prioriteras
Däremot har hans upplevelse gjort att han engagerat sig ideellt i Lungcancerföreningen för att öka möjligheten för fler att få en tidig diagnos, och därmed större chans att överleva sin lungcancer.
– Idag får inte alla samma diagnostiseringsmöjligheter. Kunskapsnivån inom primärvården vad gäller lungcancer är låg och varierande mellan såväl regioner som mellan sjukhus av olika storlek.
De här skillnaderna måste adresseras, menar Bo Erixon som lyfter viktiga faktorer för att fler lungcancerpatienter ska kunna överleva sin sjukdom.
Överlag gynnas patienter av ett större kunskapsutbyte mellan sjukhus. För detta krävs dock en bättre infrastruktur. Svenska lungcancerregistret är ett bra verktyg som kan användas för att jämföra rutiner mellan olika sjukhus och därmed lyfta förbättringsmöjligheter. Ett register som idag inte alls används i den utsträckning som det skulle kunna göra.
– Dessutom måste möjligheterna till att få en tidig diagnos och behandling öka. Lungcancer borde precis som vissa andra cancerformer ingå i ett screeningprogram så att inte de diffusa symptomen blir avgörande för hur och när en patient kan få vård, säger Bo Erixon.
I grund och botten krävs att den nationella cancerstrategin prioriterar cancerformer med hög dödlighet, så att bland annat lungcancervården ges mer resurser. Det krävs också en patientlag som reglerar cancerpatienters rättigheter och därmed garanterar standardiserade vårdförlopp och därmed ökade chanser till överlevnad.
– Jag orkade stå på mig för att få min diagnos men det orkar och kan inte alla. Vården måste bli vård; man ska inte behöva vara frisk för att vara sjuk. Du ska kunna lita på att du får rätt behandling och det i rätt tid; det är avgörande, avslutar Bo Erixon.