Cancervården i Sverige klassas idag som en av världens bästa och på samhällsnivå har chanserna att överleva en cancerdiagnos fördubblats under de senaste 30 åren. Samtidigt är utmaningarna många, inte minst när det kommer till en jämlik och effektiv cancervård.
Kunskapsutvecklingen inom cancerforskningen går snabbt framåt och framtiden kommer att ge många möjligheter inom såväl cancerprevention som tidig diagnostik och behandling. Utmaningen ligger i hur möjligheterna ska omhändertas och prioriteras på individnivå liksom utifrån hälsoekonomiska målsättningar.
Dag Larsson
Senior sakkunnig policy, Lif
Foto: Gunilla Lundström
Det säger Dag Larsson, Senior sakkunnig policy på Lif – de forskande läkarföretagen. Kunskapsutvecklingen går i en rasande fart och för att säkerställa att såväl vården som forskningen satsar på rätt saker krävs dels en tydlig riktning på vad som ska uppnås, samt väl underbyggda beslutsunderlag för de satsningar som görs.
– Dels krävs att våra beslutsfattare enas om vilken vård man faktiskt vill ge, och vilken effekt man vill uppnå, vilket borde vara en minskad cancerbörda både för patient och för samhället i stort. Sedan krävs kunskap – data – för att påvisa den skalbara och hälsoekonomiska effekten.
Nationell samordning behövs
Även om det formulerats visioner och strategier för framtidens hälso- och sjukvård saknar han en nationell gemensam satsning och infrastruktur för en region- och branschöverskridande kunskapsdelning. Visst har Sverige en lång tradition av välutbyggda kvalitetssystem men det är fortfarande svårt – nära omöjligt – att få tag på hälsodata. Det saknas kunskap hur läkemedelsanvändningen ser ut i sjukhusvården och vilka effekter som uppnås. Konsekvensen blir att patienter riskerar att gå miste om de senaste forskningsrönen och framsteg inom vården. Vården i sin tur riskerar att fokusera på fel saker. För läkemedelsbolagen är hälsodata dessutom en förutsättning för att
kunna erbjuda effektiva och precisa läkemedel.
– I Sverige kan vi idag se lyckade initiativ som visar att det går att forma en infrastruktur som tillåter att sjukvård och forskning blir integrerade delar av varandra, där både kunskapsgenerering och spridning underlättas, säger Dag Larsson.
Genom att kontinuerligt följa upp läkemedel och behandling på individnivå säkerställs att patienten får den bästa vården. Genom att aggregera kunskapen till en gemensam kunskapsbank med hälsodata skapas en grund för innovation och forskning. Hälsodata skapar legitimitet för de satsningar som görs. Cancercentrum och GMS är utmärkta exempel men det som behövs är ett större, nationellt initiativ som motverkar ytterligare silos.
Det allra bästa vore såklart att ingen drabbades av cancer. Redan idag erbjuds flickor och pojkar att vaccinera sig mot det sexuellt överföringsbara viruset HPV som ökar risken för bland annat livmoderhalscancer. Framtiden kommer att erbjuda fler sådana cancerpreventiva möjligheter. Verkligheten är dock inte så enkel att vi kan välja bara en väg.
– Kampen mot cancer måste adressera hela kedjan från primärprevention till behandling och se vården i en bred kontext. Hur vet vi att det vi gör faktiskt är bäst för patienten och därmed samhället?
Jag inser att det inte alltid är enkelt att etablera en robust kunskapsbas, men det behöver inte betyda att vi inte ska försöka, avslutar Dag Larsson.