När Siw Malmkvists son Henrik Himmelmark Malmkvist precis tagit studenten och hade hela livet framför sig diagnostiserades han med en hjärntumör. För Henrik och hans familj kom sjukdomsbeskedet som en chock. Även om tumören var godartad och Henrik återhämtade sig från sin cancerdiagnos så har erfarenheten gjort ett stort avtryck på hans liv.
Våren då jag slutade gymnasiet präglades av många studentfester. Jag hade sprängande huvudvärk varje morgon när jag vaknade och tänkte att det berodde på allt mitt festande. Jag var dessutom ofta grumlig i ögonen, fick svårt att bedöma avstånd och vinglade ibland till när jag gick. Min dåvarande flickvän rekommenderade mig att kontakta sjukvården. Jag tog mig till Södersjukhuset och efter många timmar av olika undersökningar och kontroller upptäckte läkarna så småningom en hjärntumör, säger Henrik.
Han var ung och hade ingen direkt kunskap om vad en hjärntumör är eller vad det kan innebära. Henrik var mest angelägen om att fortsätta leva sitt liv och att njuta av tillvaron som nybakad student.
–Jag hade långt hår på den tiden. Min första tanke när jag fick beskedet om hjärntumören var ”Hoppas jag inte behöver klippa av mig håret”. Min andra tanke var att jag ville att läkarna skulle operera bort tumören och att jag därefter så snabbt som möjligt skulle kunna återgå till mitt vanliga liv. Efter operationen kändes det otroligt deprimerande att vistas på sjukhuset med en massa andra patienter som var betydligt äldre än mig. Efter fyra dagar fick jag nog och tog en taxi hem till min flickvän. Två månader senare åkte jag till Roskildefestivalen, fast besluten att lägga hjärntumören och hela sjukdomsperioden bakom mig, säger Henrik.
Efter operationen märkte Henrik bland annat att många av hans vänner tog avstånd från honom. Två kompisar som skulle åka med honom ut på tågluff i Europa bestämde sig plötsligt för att ändra resrutten utan att informera Henrik. Andra vänner slutade helt enkelt att höra av sig.
–Många kände sig nog osäkra på hur de skulle bemöta mig efter min cancersjukdom. I efterhand var det många vänner som berättade för mig att de ångrade att de tog avstånd i stället för att våga prata om sjukdomen och behålla kontakten, säger Henrik.
Chockartat besked
Siw Malmkvist, som befann sig i Tyskland på en turné när hon fick beskedet att Henrik drabbats av en hjärntumör, fick panik, ville avbryta turnén och åka hem redan samma dag. Dagen efter lyckades hon få tag på en flygbiljett och åkte direkt från flygplatsen till Karolinska universitetssjukhuset, där Henrik var inlagd.
–Jag var rädd. Beskedet om en hjärntumör kändes självklart chockartat, i synnerhet eftersom Henrik var så ung och full av liv. Jag kommer ihåg att han sa ”Undrar om jag får uppleva min 20-årsdag”. Det var tungt att höra, det blev en omvälvande tid för oss alla, säger Siw.
Ett sjukdomsbesked som har präglat livet
En tid efter att Henrik opererats fick familjen veta att tumören var godartad, vilket förstås var en stor lättnad.
–Perioden efter operationen var riktigt jobbig. Händelserna började komma i kapp mig och jag gick i samtalsterapi för att få hjälp att bearbeta det jag varit med om. Jag fick också ett jättebra stöd från min familj och min dåvarande flickvän. Saker och ting hade ju kunnat sluta på ett helt annat sätt om tumören visat sig vara elakartad. Även om det var över trettio år sedan jag hade cancer så har erfarenheten definitivt präglat mig. Särskilt i början blev jag rädd när jag fick huvudvärk, jag tänkte att det kunde vara ett tecken på återfall. Jag blev friskförklarad fem år efter operationen men när jag nyligen läste om en person som fick återfall 25 år efter sin första cancerdiagnos kände jag en viss oro, säger han.
Tacksamhet och ödmjukhet
Han upplever att sjukdomsupplevelsen har stärkt honom som människa.
–När jag höll på att återhämta mig efter operationen tänkte jag att om jag klarar det här så klarar jag vad som helst. Samtidigt har min erfarenhet av cancer gjort mig mer tacksam och ödmjuk inför livet, säger han.
