Efter att ha diagnostiserats med cancer när hon var gravid, lär sig Linnéa Holm att livet trots allt fortgår under en cancerbehandling. Även om det är fruktansvärt att bli sjuk, finner hon fortfarande glädje i livet och hopp inför framtiden.
När Linnéa var gravid i vecka 21 kände hon en stenhård knöl i bröstet. Hon fick ingen bra känsla. Kanske var det att hon nu bar på ett nytt liv som gjorde att hon snabbare uppsökte vårdcentralen. Hon och sambon Johan var då bosatta i Toronto och livet lekte. På vårdcentralen lugnade de henne med att knölen antagligen var graviditetsrelaterad. De skickade en remiss – men en icke brådskande sådan. Hennes sambo var orolig och ringde för att se till så hon skulle få komma in direkt. Linnéa träffade läkaren och fick göra ett ultraljud och en biopsi.
Vi har hittat cancer
–Jag stötte bort tanken på att det skulle vara något. Jag är inte den som oroar mig, utan är en optimist i grunden. Därför hade vi beslutat att köpa en barnvagn den dagen, säger Linnéa.
I stället för en barnvagn fick hon en cancerdiagnos. Johan svimmade och hon själv fann sin spegelbild i rummet och tänkte; där sitter en cancersjuk. Hon beskriver det hela som overkligt. Mörkret öppnade sig och hon famlade i ovisshet kring vilken typ av bröstcancer det var och om den spridit sig. ”Marken försvann under fötterna och jag befann mig i en mardröm. Graviditeten blev sekundär. Jag tvingades i stället möta min egen dödlighet.”
Livet pågår under behandlingen
En sköterska sade ”Mum is gonna be okay, Baby is gonna be okay – you got this”. De orden tillsammans med ”Alla stormar går över” från Björn Natthiko Lindeblads bok Jag kan ha fel och andra visdomar från mitt liv som buddhistmunk gjorde Linnéa stark i att hon skulle besegra cancern. Att haka upp livet på en behandlingsplan beskriver hon som ovärderligt.
I vecka 25 började hon cellgiftsbehandlingen och en gång i veckan gick hon på ultraljud för att trygga så att allt var bra med bebisen. Ett kejsarsnitt planerades en månad för tidigt, för att matcha cancerbehandlingen. Trots håravfall så uteblev identitetskrisen för Linnéa –den viktiga mammarollen väntade. Hon njöt av graviditeten för att hon insåg hur skört livet kan vara.
Julmirakel – alla cancerceller är borta
–Som gravid går det inte att genomgå alla behandlingar. När Florens väl var ute så påbörjade jag fler cellgiftsbehandlingar. De stal tid från bebisen, säger Linnéa. Några månader senare valde hon att få båda brösten bortopererade. Risken att få tillbaka bröstcancern minimerades avsevärt. Hon berättar att hennes magkänsla sa henne att all cancer skulle vara borta. Linnéa minns hur hon och Johan var ute och gick i snön med barnvagnen några dagar innan jul.
Då kom samtalet – alla cancerceller var borta. Ett riktigt julmirakel!
Linnéa Holm
Hon såg tydligt på sin sambo hur han drog en suck av lättnad. Det var som om all oro och rädsla försvann.
Tankar kring framtiden
–Sjukdomen har lärt mig mycket. Mina många osäkerheter har försvunnit med den. Vi människor klarar av så mycket mer än vad vi tror. Jag bär med mig känslan av att vara kapabel. Självklart finns rädslan för återfall, men jag vet samtidigt att jag klarat av cancern och kan göra det igen. Alla forskningsframsteg som sker gör mig hoppfull inför framtiden. Jag säger till alla ”ha tålamod med din kropp, försök se positivt och motiverat på din behandling och det viktigaste – alla stormar går över”.
Om Linnéa Holm
Namn Linnéa Holm, 36 år
Familj Sambo med Johan och dottern Florens 3 år
Diagnos HER2-positiv bröstcancer vid 33 års ålder
Instagram @neaholm
Podcast Surret