I Sverige diagnostiseras årligen cirka 700 kvinnor och 550 dör till följd av sjukdomen. Nätverket mot gynekologisk cancer har med bidragsstöd från Cancerfonden gett uppdrag till Nordiq Analytics att ta fram en samhällsekonomisk analys för äggstockscancer. I rapporten Samhällskostnader för ovarialcancer (äggstockscancer) 2018, skattas förekomst, sjukdomsbörda samt samhällskostnader relaterade till hälso- och sjukvård och produktionsförlust.
Äggstockscancer stod 2018 för cirka 0,5 procent av den totala sjukdomsbördan i Sverige och samhällskostnader för sjukdomen skattades till 824 miljoner kronor. Trots att relativt få kvinnor drabbas är sjukdomsbördan, det mänskliga lidandet och de samhällsekonomiska konsekvenserna höga.
Cancerfonden som ansett att äggstockscancer är underforskat i förhållande till dess dödlighet har de två senaste åren gjort strategiska satsningar på just äggstockscancer.
Men ensam är inte stark. Cancerfonden kan inte vara den enda ansvarsbärande aktören. För oss drabbade och närstående, har det inte varit lätt att få gehör för mer resurser för förebyggande insatser och forskning eftersom den samhällsekonomiska bördan aldrig tidigare har skattats. Därför har detta välgrundade underlag tagits fram för att kunna argumentera för de kvinnor som drabbas.
För att spara samhällskostnader, mänskligt lidande och, viktigast av allt, för att rädda liv, vill vi att resurser prioriteras för:
Mer forskning om tillförlitliga screeningmetoder.
Många kvinnor tror att äggstockscancer kan upptäckas vid cellprovtagning vilket inte stämmer. I dagsläget finns det ingen tillförlitlig screeningmetod för äggstockscancer.
Mer forskning och kliniska studier om effektivare behandlingsmetoder.
Bland annat ser vi att det nationella beslut som finns om att ansvar för avancerad behandling av ägg-stockscancer ska koncentreras till sex sjukhus i landet inte följs. Det gör att vi inte får den möjlighet till utbildning av tumörkirurger och klinisk forskning som denna sjukdom behöver.
En snabbare och mer jämlik introduktion av nya läkemedel.
Jämfört med andra länder som exempelvis Tyskland tar det längre tid att godkänna ett läkemedel i Sverige efter ett Europagodkännande.
Att de nationella vårdprogrammen följs i hela landet.
Det finns nationella vårdprogram men dessa är inte obligatoriska vilket skapar en ojämlik vård. Alla regioner ger heller inte patienten möjlighet att träffa behandlingsansvarig läkare.