Immunterapi har snabbt blivit ett av de mest lovande verktygen i modern cancerbehandling. Genom att stärka kroppens eget försvar har metoden gett resultat som för bara några år sedan ansågs omöjliga. Nu går utvecklingen in i en ny fas, och enligt Rolf Kiessling som är senior professor i experimentell onkologi vid Karolinska institutet och pionjär inom immunterapi, befinner vi oss i början av ett medicinskt skifte.
Immunterapi bygger på en enkel men kraftfull idé, nämligen att hjälpa immunförsvaret att upptäcka och bekämpa hot. Under lång tid har cancer lyckats gömma sig från immunförsvaret, men de senaste årens framsteg har förändrat spelplanen.
– Vi har lärt oss att cancerceller aktivt stänger av immunförsvarets funktioner. När vi tar bort de bromsarna kan kroppens eget immunsystem börja arbeta igen, säger Rolf Kiessling.
De så kallade checkpoint-hämmarna är ett av de största medicinska genombrotten inom cancerbehandling det senaste decenniet. Särskilt patienter med den elakartade hudcancern melanom och vissa former av lungcancer har fått helt nya behandlingsmöjligheter.
– Resultaten är imponerande, och det är något jag inte kunde förutse när jag började forska, säger Kiessling. Vissa patienter får långvariga effekter som tidigare var otänkbara.
Men forskningen stannar inte där. Kiessling beskriver hur nästa steg inom immunterapin handlar om mer träffsäkra, individanpassade behandlingar. Ett område som utvecklas snabbt är tumörvacciner, terapier som tränar immunförsvaret att specifikt känna igen och eliminera cancercellerna.
– Det är som att ge immunförsvaret en tydlig signal om vad det ska leta efter. Ju mer vi förstår om tumörens genetik, desto mer precis kan behandlingen bli.
Även cellterapier väcker stora förhoppningar. Där modifieras och förstärks patientens egna immunceller i laboratoriemiljö och återinförs för att attackera tumören.
– Tekniken är avancerad, men potentialen är stor. På sikt kan vi se allt fler diagnoser där cellterapi blir ett viktigt inslag.
Trots framstegen är immunterapi inte en lösning som fungerar för alla. En av de största utmaningarna är att förstå varför vissa patienter svarar kraftigt medan andra inte gör det alls.
– Det är en fråga som driver mycket av forskningen just nu. Vi behöver biomarkörer som kan hjälpa oss avgöra vem som har störst nytta av behandlingen, säger Kiessling.
Han betonar vikten av att allmänheten får en realistisk bild av forskningsläget.
– Utvecklingen går snabbt, men det är fortfarande ett komplext område. Vi ska vara hoppfulla men också ödmjuka inför vad som återstår att förstå.
Trots det är Kiessling optimistisk. Kombinationer av immunterapi med traditionella metoder, som kirurgi och strålning, visar lovande resultat. Och i takt med att tekniken finslipas kan fler patienter få behandlingen anpassad efter just deras tumör.
– Vi befinner oss mitt i ett skifte. Immunterapi kommer spela en allt större roll framöver, och vi har bara sett början, avslutar Kiessling.
